Jag orkar inte försöka mer, göra det bra mellan oss igen. Det är alltid jag som ringer, jag som vill hitta på någonting. Det börjar bli tröttsamt, och jag pallar inte mer. Det får vara som det är, och jag tänker inte försöka ändra på det. Nu får du göra ditt drag och om du skiter i det får jag ta det. Men jag tycker inte att 9 år av vänskap bara ska ignoreras och glömmas bort, är jag ensam om det ?
Jag saknar de stunder som vi hade tillsammans, då det bara var du och jag och vi skulle vara för alltid. Men så kom andra emellan, och allt blev knas. Det var mitt fel, men jag har verkligen kämpat för att gottgöra dig, men då ville du inte ha mig. Jag får ont i magen när jag tänker på de gamla tiderna och hur härligt allt var. Vi var så självklara tillsammans, där du var var jag, där jag var var du. Vi var som ett, och alla brukade blanda ihop våra namn, till och med våra föräldrar! Det kanske inte kan bli som förut, men det kan ju alltid bli bättre ? Jag älskar dig och du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta gumman.
Yours forever

Emma