Okej, det är avgjort. Världen är emot mig idag, Store G är emot mig idag. Jag vaknar flera gånger på morgonen av att min inte alltför gulliga hund står och skäller och att telefonen ringer.
När jag ska gå och göra en god frukost som består av äggmacka inser jag två saker : a) jag kan inte koka ägg, b)vi har ingen kaviar.
Jag försöker mig ändå på ett försök och misslyckas med det första ägget, men lyckas lite bättre med det andra. När allt är på min macka en stund senare tappar jag (såklart ) mackan i golvet med påläggen i golvet först .

Sedan har jag, snäll som jag är, gått med på att ta en promenix med lilla hunden, som biter av min sko och springer iväg med den. När jag sätter ner min fot ( helt barfota ) så känns det mjukt och geggigt. Det har väl inte regnat, tänker jag. Det kan inte vara lera här. Jag kollar ner och damdamdamdaaa! Jag står i äckligt , stinkande hundbajs.
Just då kommer en kille med en hund och totte börjar leka med hunden. Jag inser att jag står kvar med foten i hundbajs och killen kollar ner lite konstigt och frågar om jag är okej. Vad gör jag då ? Jo, jag sätter ner min fot som är full med hundbajs i SKON, så nu stinker den också. Sedan ställer jag mig på långt avstånd från killen så att han inte ska känna stanken, men med tanke på hans sniffande så gissar jag på att det inte fungerade.

Ni som orkar läsa hela imponerar mig.

Nu ska jag gå och laga fransk omelett, men jag är inte ens säker på  att jag vågar göra det.
Au revoir,

/emma