Jag gillar det faktum att vi har vart ute och åkt fyra åk sammanlagt sen vi kom hit. Jag gillar också det faktum att det såg ut som om vi skrattade ut en människa i backen idag. Han blev lite konfunderad. Och att vi skriker som jag vet inte vad varje gång det kommer en isfläck. Vilket är i stort sett hela backen. Men vad ska man göra, skidorna bara slinter.

Jag tänker berätta en rolig sak. Inatt, vaknade jag av att emma sitter och petar mej i ansiktet. Jag slår bort hennes hand och frågar vad hon gör . Då säger hon, med typ gammal gumma röst, " så kan det gå" , innan hon lägger sig ner och sussar gott. Observera att hon inte var vaken alls. hahahaha, oj vad ni kommer tycka att det låter oskoj, men ni fattar inte hur mycket vi har skrattat åt det här.



/ Kaisa